|
iamacã
iamacã (ĭa-má-cã) sf iamatsi/iamatse (ĭa-má-tsi) – scriari neapru-cheatã tu-aestu dictsiunar; vedz eamacã
T.Cunia Dictsiunar-a-Limbãljei-Armãneascãiamã
iamã (eá-mã) sf iami/iame (ĭá-mi) – scriari neaprucheatã tu-aestu dictsiunar: vedz eamã1 shi eamã2
T.Cunia Dictsiunar-a-Limbãljei-Armãneascãbrilantu
brilantu (bri-lán-tu) sn brilanti/brilante (bri-lán-ti) – nai ma scumpa cheatrã dit lumi (cari, dupã tsi easti scoasã dit loc, lucratã sh-tãljatã mushat, s-aspuni ca un crustal) tsi nyiliceashti ca soarli shi easti ufilisitã la fãtsearea di neali shi di-alti giuvairi; yeamandã, yeamandu, yeamandi, dyeamandi, diamandu, diamandã, diamantu
{ro: diamant}
{fr: diamant}
{en: diamond}
ex: lutsea ca brilantul (yeamanda); pri scamnul di brilanti, chitrarlu tora shadi
cãcimac
cãcimac (cã-ci-mácŭ) sn cãcimatsi/cãcimatse (cã-ci-má-tsi) – fãrinã di misur heartã ndisat, cari s-mãcã di-aradã cu lapti, cash, umtu, etc., icã, tãljatã filii dupã tsi-arãtseashti, s-mãcã tu loc di pãni; cãciumac, bãrcãdan, bãrgãdan, bãcãrdan, mãcãldarã, mãclã-darã, mumulic, mumulig, mãmulig, tarapash, culeash
{ro: mămăligă}
{fr: polenta; gaude; bouillie de farine de maïs, compacte, qu’on peut couper en tranches et qu’on mange en guise de pain}
{en: polenta; corn flour boiled, compact and cut into slices, eaten in place of bread}
ex: dã-lj-u lapti sh-cãcimac (bãrgãdan)
§ cãciumac (cã-cĭu-mácŭ) sn cãciumatsi/cãciumatse (cã-cĭu-má-tsi) – (unã cu cãcimac)
ex: mãcai cãciumaclu tsi-adrash
§ cãceamac (cã-cĭá-mácŭ) sn cãciamatsi/cãciamatse (cã-cĭá-má-tsi) – (unã cu cãcimac)
ex: nã featsi di dimneatsa un cãceamac
ciamaunã
ciamaunã (cĭa-ma-ú-nã) sf fãrã pl – scriari neaprucheatã tu-aestu dictsiunar; vedz ceamaunã
T.Cunia Dictsiunar-a-Limbãljei-Armãneascãdhiamandã
dhiamandã (dhi-ĭa-mán-dã) sf dhiamandzã (dhi-ĭa-mán-dzã) – unã cu diamandã
T.Cunia Dictsiunar-a-Limbãljei-Armãneascã vedz: diamandãdhiamandu
dhiamandu (dhi-ĭa-mán-du) sn dhiamandzã (dhi-ĭa-mán-dzã) – unã cu diamandu
T.Cunia Dictsiunar-a-Limbãljei-Armãneascã vedz: diamandudhiamantu
dhiamantu (dhi-ĭa-mán-tu) sn dhiamanti/dhiamante (dhi-ĭa-mán-ti) – unã cu diamantu
T.Cunia Dictsiunar-a-Limbãljei-Armãneascã vedz: diamantudiamandã
diamandã (di-ĭa-mán-dã) sf – vedz tu yeamandã
T.Cunia Dictsiunar-a-Limbãljei-Armãneascã vedz: yeamandãdiamandu
diamandu (di-ĭa-mán-du) sn – vedz tu yeamandã
T.Cunia Dictsiunar-a-Limbãljei-Armãneascã vedz: yeamandãdiamantu
diamantu (di-ĭa-mán-tu) sn – vedz tu yeamandã
T.Cunia Dictsiunar-a-Limbãljei-Armãneascã vedz: yeamandãgiamadan
giamadan (gĭa-madánŭ) sn giamadãnj (gĭa-ma-dắnjĭ) – scriari neaprucheatã tu-aestu dictsiunar; vedz geamadan
T.Cunia Dictsiunar-a-Limbãljei-Armãneascã