|
cavan
cavan (cá-vanŭ) sm cavanj (cá-vanjĭ) – vas di loc (lut) arsu, cu gura strimtã tu cari s-tsãni apã (yin, etc.); poci, ulcior, bot, budic, cãnatã, cingu, putets, potã, dud
{ro: urcior}
{fr: cruche}
{en: jug, pitcher}
§ cãnatã2 (cã-ná-tã) sf cãnati/cãnate (cã-ná-ti) shi cãnãts (cã-nắtsĭ) – (unã cu cavan)
§ cingu2 (cín-gu) sm pl(?) – (unã cu cavan)